Den sista texten.
Nu hemma i Sverige igen.
Vi kom hem i torsdags kväll och frös. För oss en omställning på 15 grader och dagen efter då jag tog på mig en extra tröja mot det kyliga vädret förklarade min mor att det var den varmaste dagen ”ja kanske till och med varmaste dagen på hela året så långt”. Värmen värmen vart tog du vägen. Var tog de varma dagarna vägen då man satt i skuggan och svetten bara rann ner för kroppen medan man tittade på den Nickaranska mannen som tränade sin tupp till söndagens tupp fäktning. Men inget slår lukten av den svenska våren när allt slår ut och börjar leva igen efter den hårda vintern. Och de långa ljusa nätterna har jag saknat.
Min bild av Mexico har förändrats mycket om man jämför med hur den såg ut innan jag åkte. All denna skräck som finns över Mexico. Att Mexico skulle vara ett så farligt land så man inte vågar sig dit är helt felaktig. Det ända landet vi blev behandlade dåligt i och blev ifråntvingade pengar av var i Costa Rika. Och det landet har jag inte hört någon som varit rädd för att åka till. Vi hade antagligen otur men irritationen växer sig stark när jag läser tidningarna i Sverige som målar upp Mexico som någon fasansfull farlig plats. Av alla de länder jag varit i är Mexico mitt favoritland.
Saker som jag längtat efter när jag var i Mexico är kanske inte alla typiskt svenska men kalles kaviar har jag saknat och det är så svenskt det kan bli. Jag har också saknat god choklad, kranvatten, svenska mejeriprodukter och min älskade kameralins.
Listan över saker jag kommer sakna från mexico kommer nog bli längre och längre desto mer tiden går men just nu för tillfället är det den mexicanska gatu maten. Det går inte att hitta en bättre gatumat än i mexico. Varje liten tant och gubbe på gatan serverar fantastiskt god tacos, och då förståss inte den vi äter i sverige utan de riktiga tacosarna. Jag gillar den svenska tacosen men har fått förklarat för mig att den ska kallas Texmex eller burritos och inte tacos. De färskpressade juicerna kommer jag sakna, chillin, mangon för mangon som i mexico har jag inte hittat i sverige, limen, värmen och alla fina platser. Vi har saknat den svenska maten och nu kommer sakna den mexicanska maten.
Det konstigaste med att komma hem är att alla pratar svenska och att man får slänga toalettpapper i toaletten.
Detta är det sista jag skriver här och tack för en trevlig resa.
Jag gör ett till inlägg med lite fler bilder.
Sju månader det käns konstigt att vara hemma igen.
Vi kom hem i torsdags kväll och frös. För oss en omställning på 15 grader och dagen efter då jag tog på mig en extra tröja mot det kyliga vädret förklarade min mor att det var den varmaste dagen ”ja kanske till och med varmaste dagen på hela året så långt”. Värmen värmen vart tog du vägen. Var tog de varma dagarna vägen då man satt i skuggan och svetten bara rann ner för kroppen medan man tittade på den Nickaranska mannen som tränade sin tupp till söndagens tupp fäktning. Men inget slår lukten av den svenska våren när allt slår ut och börjar leva igen efter den hårda vintern. Och de långa ljusa nätterna har jag saknat.
Min bild av Mexico har förändrats mycket om man jämför med hur den såg ut innan jag åkte. All denna skräck som finns över Mexico. Att Mexico skulle vara ett så farligt land så man inte vågar sig dit är helt felaktig. Det ända landet vi blev behandlade dåligt i och blev ifråntvingade pengar av var i Costa Rika. Och det landet har jag inte hört någon som varit rädd för att åka till. Vi hade antagligen otur men irritationen växer sig stark när jag läser tidningarna i Sverige som målar upp Mexico som någon fasansfull farlig plats. Av alla de länder jag varit i är Mexico mitt favoritland.
Saker som jag längtat efter när jag var i Mexico är kanske inte alla typiskt svenska men kalles kaviar har jag saknat och det är så svenskt det kan bli. Jag har också saknat god choklad, kranvatten, svenska mejeriprodukter och min älskade kameralins.
Listan över saker jag kommer sakna från mexico kommer nog bli längre och längre desto mer tiden går men just nu för tillfället är det den mexicanska gatu maten. Det går inte att hitta en bättre gatumat än i mexico. Varje liten tant och gubbe på gatan serverar fantastiskt god tacos, och då förståss inte den vi äter i sverige utan de riktiga tacosarna. Jag gillar den svenska tacosen men har fått förklarat för mig att den ska kallas Texmex eller burritos och inte tacos. De färskpressade juicerna kommer jag sakna, chillin, mangon för mangon som i mexico har jag inte hittat i sverige, limen, värmen och alla fina platser. Vi har saknat den svenska maten och nu kommer sakna den mexicanska maten.
Det konstigaste med att komma hem är att alla pratar svenska och att man får slänga toalettpapper i toaletten.
Detta är det sista jag skriver här och tack för en trevlig resa.
Jag gör ett till inlägg med lite fler bilder.
Sju månader det käns konstigt att vara hemma igen.
Kommentarer
Postat av: gunvor gyllensten
Tack Claes för att vi fått följa med på din och Daniellas fantastiska resa. Alla underbara bilder och berättelser. En del lite väl nervkittlande... Det har verkligen lyst upp denna långa och snörika vinter. Vilka fantastiska minnen Ni har att tänka tillbaka på. Stor kram från Farfar och Farmor.
Postat av: Pappa
Jag blir inte förvånad om ni åker dit igen.
Välkommen hem
Trackback
