213 dagar i mellan America

Ta sig over till guatemala var en upplevelse. Vi kommer till den mexikanska gransen, far en stampel i vara pass och de visar oss ner till floden som avgransar mexico och guatemala. Vi satter oss i en bat som inte ar mycket bredare an en halvmeter och 4-5 meter lang och resan gar uppstroms. Djungel som pa bada sidorna pressar sig over floden, da och da rycks foren av baten tag av en virvel och det kanns som om den ska ga av pa mitten. Vi passerar en glanta upphuggen i den tata djungeln dar det ar en liten hudda och nagra barn som leker i floden. efter 40 minuter kommer vi till en liten stampad jordplatt pa den gutemaliska sidan. Jag hanlog smott inombords da de tva overviktiga amrekanska kvinnorna halkade upp for jordbanken. Min iritation mot de hade byggts upp under bussresan till den mexikanska passkontrollen da de pratade om att det maste vara sa skont att leva i mexico.
" Har kan ingen svalta, det ar bara att ga ut i skogen och plocka avokado och bananer. De vaxer pa traden har"
Vi hoppar pa en gammal skolbuss som vantar pa oss som tar oss till passkontrollen pa den guatemaliska sidan. efter 30 minuter pa en skumpig jordvag kommer vi till det lilla pass kontoret. Dar inne star det tva man i uniformer och skamtar. De kunde aldrig ha sett att det var samma claes pa passet som stod framfor dom da deras fokusering var helt pa Daniela. Vid passkontoret vantade det fler turister som skulle till staden Flores i guatemala. Vi gar pa bussen och det ar tva platser for lite sa en amrikan och en tysk far sitta pa taket med bagaget och halla i sig i takracket i fyra timmar pa en skumpig jordvag.
Har i guatemala har alla affarer med nagon vara av varde, kan vara en skotkarra, klader eller helt angkelt bara ol, vakter bevapnade med hagelgevar. Ibland har de uniform men oftast ser de ut som om det ar tagna fran en amerikansk getto film, harda ansikten, snikers, stora trojor och jeans tre storlekar forstora.
idag var vi pa det man tror av maya indianernas tidigaste tempel. Vi hade trott att vi skulle komma till ett liknande tempel vi vart pa forut. man kommer dit ser lite byggnader och sedan gar tillbaka efter en halvtimme. Nar bussen hamtade upp oss satt de andra som skulle dit kladda i vandringskor, longbyxor och solhattar. Vi kom i flipflops kjol, enbart daniela jag hade kortbyxor. efter en timmes bilfard, var av en halvtimme var i djungeln, kom vi fram kom vi fram till parkeringen. Vi blev visade att ga pa en stig in i djungeln. Efter 10 minuter kom vi till en karta och lite skyltar. Pa en skylt stog det Gran Plaza 35 min, en annan 30Km och 129Km. inte riktigt vad vi vantat oss sa vi gick in i djungeln mot Gran Plaza 35 min. pa vagen kom det ett tempel efter ett annat apor som hoppade runt i traden och nagon slags pafagel i skogen. jag blev biten av nogot bromsliknande flyga som lamade sma stick med rinnande blod pa benen. Mycket riktigt efter 35 min Gran Plaza. Vackra byggnader och man fick ga upp pa en av de. Val uppe var man presis under tradtopparna. Vi gick ner och trodde att det var allt. men vi sag pa kartan att det fans en byggnad en bit bakom sa vi gick i 20 minuter till. man sag inte riktigt hur hog denna bygnade var men det fans trappor upp sa vi borjade ga. nar vi komm till toppen av denna bygnad var vi hogt over tradtopparna och en djungel bradde utt sig milvis. man sag de andra byggnaderna resa sig presis over tradtopparna, utsikten var fantastisk. Man horde aporna vrala och kunde se faglarna flyga mellan traden.
Val tillbaka pa parkeringen var vi lite val manga som skulle in i minibussen som skulle ta oss tilbaka till staden. 18 personer far man in i en minibuss i guatemala. jag och daniela delade pa ett halft sate. I uppforsbackarna fick schaforen kora pa ettan och det var knappt att vi kom over den inte alls sa branta kullen. han sicksakade sig fram pa vagen mellan personer, hundar och stillastaende bilar. jag tror han inte ville anvanda bromsen for da var det inte sakert att vi kom upp i samma hastighet igen da bilen nu var en aning overlanstad.
i morgon aker vi till caribien till Belize.

Pa vag till guatemala paserade vi lite vattenfal inte sa merkvardigt, man kunde ga backom detta vatefallet.

Jag ar inte saker men i en kyrka i san cristobal tror jag de glomde satta upp skylten "Ror ej"