213 dagar i mellan America

Igen i Mexico city och denna gången gillar jag staden mycket. 20 miljoner invånare och en stor motorväg rakt genom staden men om man beger sig ut på den mellan 15-21 så står trafiken stilla, trots att de har byggt en lika står väg över den gamla. Men man hittar ända lugna parker men små caféer.

Jag och Daniela gick ut förra fredagen och besökte en reggae klubb. Efter någon timme började det komma fram folk som ville ta kort med om och mig i bild. De trodde att jag var en reggae artist från europa. Jag förståg ingen ting men efter ett antal foton frågade dj om jag inte ville rappa itackt med musiken. Jag kan verkligen inte rappa i takt med reggae musik, inte med någon musik skulle jag tro, men vad kan man göra det går inte att säga nej till att stå i mexico city på en scen. Utan veta hur långt ifrån micken började jag försökte dra av några klassiska reggae frase ” haile selassie, yo rastafari” och lite svenskt snack sedan blev det mest ”yo yo”. Jag misttänker att de som fortfarande trodde att jag var en reggae artist försåg nu att detta inte var fallet. Sedan följde vi med William ut och rökte, tåg med oss ölen ut på gatan, då dök polisen upp och sade att de skulle ta med daniela till fängelset för att det är olagligt att dricka öl på gatan. William blir rasande och står och skriker på dem att det är ett faktum att mexikanska polisen voltar flickor i fängelset, och han skrek och undrade om deras föräldrar uppfostrat dom till att bli avskum och fachister. William drog tutt massa folk från baren som stog och bråkar på poliserna och i slutändan kändes det som om dom glömt bort mig och daniela, som satt tysta i bakgrunden, och de ville ta alla skrikande viftande mexikaner till fängelse. De ville ha en muta men i slutändan vart det för mycket folk så poliserna var tvungna att lämna platsen. Denna gången var det tur att de flesta mexikaner avskyr allt som har med poliser att göra.