213 dagar i mellan America

På sista tiden har det inte hänt så mycket. En galen katolsk högtid och jag fan gatan där de har gamla kameror.

För två dagar sedan, på kvällen, hörde vi en massa människor och raketer som smällde av. Det var bara jag och Markus som satt uppe så vi gick fram till fönstret för att se vad som föregick. Utanför gick det en massa människor på gatan, mycket unga kacksiga tonåringar. Vi blev glada och ville gå ut och följa med demonstrationen. MEN ICKE. Vår tanke blev inte så långvarig då vi såg att nästa alla gick och bar på en staty av ett helgon. Gamla som unga, ”coola” som töntiga, gick och höll i denna staty som var mellan 30 och 70cm. dagen efter var flera gator avspärrade och det var fult med folk. Överallt var det stånd som sålde kepsar, halsband, tröjors, statyer m.m. av Aposteln Judas. Det var svårt att ta sig igenom den galna katolska folkmassan. Det står någon stans i bibeln om att det inte ska vara någon kommers involverat i religionen. De måste ha missa detta, totalt motsatsen föregick.

Jag har funnit gatan där de säljer gamla kameror. Här i Mexico city är det oftast samma sorts affärer gå samma gata, lampgatan, kakelgatan, små reservdelsgatan och så begagnade kamera gatan. Jag gick sicksack för att inte missa en enda butick. Jag funderade på att köpa kameror för hela min reskassa. Men till sist så köpte jag ingen kamera, det skulle ta för mycket plats då jag redan har med mig tre stycken. Bra att jag flyger hem från Mexico city så jag kan spendera alla pengar som finns kvar på gamla kameror.

I morgon åker vi till Zacatecas. Margarita ska upp och hälsa på sin familj som bor i Zacatecas som ligger 60 mil upp i landet. En liten by bland oken. Mycket roligt.

El Classico, America vs Chivas
Fullsat Azteca stadium, 110 tusen. ett fantastiskt tryck när hela publiken skriker.




korean jocke i ett natöppet taco stond.

De använder i princip i all matlagning chili och sen har dom chilisås på efteråt. Man vänjer sig vi den starka maten men magen gör ganska ont stundtals. De har inga gula citroner utan bara små gröna lime. Och dessa används också flitigt. De har tillexempel på lime och chili sås på chips, att ha lime i ölen är väll inte så konstigt men att de har chilisås i den är lite galet, åtminstånde annorlunda från vad man är van vid.

Nu är äntligen vattnet tilbaka. Vatten pumpen gick sönder för två dagar sedan och vi har varit tvungna att gå iväg till en kran och hämta vatten. Vattnet är inte varmt i den kranen så dushandet har varit mest plågsamt.

Igår var vi på en matmarknad. den myllrade med stån som sålde blommor, grönsaker, kött m.m

Frida Kahlos trädgård.


Vi fan en marknad med bonsi träd som var ca 15 år gamla.


och en kacksusar.


å andra växter.


å tama eckorar.

Ett myller av människor, bilar, försäljare och tacostånd.
Utanför huset där vi bor går en gatan. Inte en stor gata i Mexico city den är bara 6 filer. Det är ett rödljus precis utanför fönstret och varje morgon vaknar man av att en man skriker var tretionde sekund ”bra fönstertvätt, fönstertvätt”. När bilarna stannar vi rödljuset springer han ut och försöker övertala någon att han ska tvätta deras framruta, och på så sätt få en slant.

Den rädslan man hade innan man kom till Mexico, att det skulle vara så farligt, har försvunnit. Människor på gatan är mycket trevliga och ropar ” Wellcome to Mexico city”, försäljarna är inte särskilt påträngande och försöker inte pracka på oss massa saker. Vi ser dock knappt några andra turister, antagligen så är vi på fel platser eller om det är så enkelt att det inte är så många.

 

Lägenheten där vi bor.

 

I en park vi gick förbi stog det en tiotal par och dansade salsa.

 

En marknad med hantverk och krimmskrams.

 

Är det nogon som vet hur man får bort den störande reklamen på bloggen så snälla skriv det. mycket iriterande.

En park vi universitetet



En trevlig student som visade oss runt i två timmar. han kunde franska, italienska, tyska och så spanska förståss, men knappt ett ord engelska. han pratade snabb spanska i två timmar oavbrutet, vi log och nickade.


parken i mitten av universitets området var mer som en djungel.

koreian jocke!!!


America vs Puebla. 50 tusen åskådare. atadion tar 110 tusen.

Taco stånden fins överalt.




Atlanta.

Klockan är 0635. och flygvärdinnorna tittar på mig bekymrat planet ska gå 0640 och alla andra passagerare har gått ombord.

– De kommer när som helst mumlar jag.

Marcus och Kelly dyker upp och som de sista på planet går vi ombord.

Den resan gick bra inga förseningar och vi hadde en timme och 40 minuter på att byta plan i Paris.

Kön ringlar sig lång till handbagage incheckningen. Folk är stressade och pratar högljutt om hur de ska hinna med sitt plan. Flygplats personalen försöker hitta de som har mest bråttom i kön och tar de till en separat kontroll med kortare vänte tid. Jag börjar bli orolig då kön inte minskar så snabbt som jag önskat.

– Vi hinner, det är 50 minuter kvar. Stiger jag till mig själv

– Vi hinner, 40 minuter, inga problem. Sedan blir det 20 och när det är fem minuter kvar så lägger i rönken. Jag visar min biljett stressat för personalen. De pekar mot en kvinna som står och väntar på passagerarna som saknas till flyget mot Atlanta. Sist in på det planet också. Hehe man moste tenja på gränserna. 9:35 …

Atlanta denna långsamma flygplats. Sex timmar har vi på oss att förflytta oss till det sista flyget till Mexico city. Kö kö och åter kö. För att byta flyg, är det inte så enkelt att vi bara kan gå inne på flygplatsen till dem gaten som planet ska lyfta från. Utan vi ska stå och vänta på att det ska vara vår tur att få visum. ”Spansk tolk till 45”. ”Tysk tolk till 38”. ”Japansk tolk till 27”. Alla moste förklara sig varför de ska stanna i usa. Min tur efter 3-4 timmar i kö. Fyra olika fingeravtryck tas, höger hand, höger tumme, vänster hand, vänster tumme, och en bild. ”Vad ska du göra i usa frågar en smått utråkade och iriterade passkontrolanten. ”jag ska bara byta flyg” siger jag på darrande röst. Jag har vi detta laget byggt upp någon sorts rädsla för denna sektion. ” Men vad är syftet med vistelsen i usa” upprepar hons sig. ”byta flyg”. Hon byter taktik. ”Vart ska du åka” passkontrolanten. ”Till Mexico”. ”hur länge och vad ska du göra i mexico”. ” Sju månader och resa runt”. Hon ser skeptisk utt. Hon ställer fler frågor om hur mycket pengar jag har och vart i mexico m.m. Hon får inga vettiga svar då jag inte riktigt vet vart eller vad jag ska göra. Hon ger mig tre månaders visa till Usa och sen får jag gå. Vad jag nu ska med tre månaders visum till då jag flyger därifrån inom två timmar.

Vi tar ett tåg som är inbakat i den enorma flygplatsen för att hinna till vårt plan. Sätter oss och väntar. Kön är lång så vi väntar tills den har minskat och ställer oss i den. Då roppar ena flygvärdinnan upp Gullenstin gögtalarna. Då har vi inte förstått att vi med biljett skulle gått på för lenge sedan så folk som inte hade biljet skulle kunna köpa biljett. Så vi kommer sist in på och holler på att missa detta plan också.

Brevid mig sitter den en 40-45 årig man och sjunger med till musiken han har i öronen. ” not gonna get us” av den fantastiska gruppen T.A.T.O. sedan byter han till Sakira. Han blir rasande och mumlar lite för högt ”fuck you mother fuckers” till flygpersonalen som ber honnom stänga av sin ipod under tiden då planet ska lyfta. Så fort vi är i luften sätter han på en Power balad och trummar med livligt i otakt till musiken.

Vi blir hämtade av kellys bror och hans flickvän på flygplatsen och när vi kommer ut från flygplatsområdet med bilen så ber hon oss att veva upp rutorna på bilen och siger. ”Not safe area” inte säkert område.

Resan var fruktansvärd, allt gick bra men mycket trassel och låga väntetider vi byterna. Byt alldrig flyg i Atlanta. Kommer mera i morgon, nu ska jag såva.